Min idol står här ovan och använder sina ögon på ett sätt som bara Hiro Nakamura kan göra.
Heroes måste eller rättare sagt är decenniets bästa serie. Tyääär så tog volume 1 slut idag och jag känner mig oroväckande deprimerad när jag vet att det dröjer en hel sommar innan jag får möta Hiro mef igen. Jag vill verkligen också vara en av Heroesarna och slås emot den den illasinnade och skurkaktiga Sylar. Jag vill också!
Det är egentligen helt sjukt vad televisionen kan göra mot en människa. Jag känner att en del av mig är förlorad nu när Heroes är över, men som tur är så brukar denna något ostimulerade känsla gå över efter några dagar. Men det är märkligt hur en serie på tv kan påverka en människa så djupt. Tragiskt eller inte?
Om du inte sett Heroes än, gör det så snabbt som möjligt!
Nästan bättre än sex skulle jag vilja påstå!
Det är så yber bra så ja ja ja ja.......... Helt dunder!
1 comment:
så sant som sagt!
Post a Comment