Half....

Känner mig halv på något sätt. Vet inte riktigt om jag mår bra eller om jag mår dåligt. Men ändå mår jag bra fast dåligt, min kropp känner sig en aning ambivalent, bra<--> dåligt. Ibland ät allt skit men det blir ju oftast bättre till slut. Ibland uppstår dessa små depressioner efter en helg med kanske lite för mycket alkohol eller kanske av att något tråkigt har hänt, kroppen har då blivit tömd på sina glädjeämnen och där ligger man helt förstörd på söndags morgonen och hör hur regnet smattrar emot fönstret. Man vänder sig om och märker att sängen är tom och visst hade det varit rätt skönt och haft någon vid sin sida nu.... Men det mesta känns grått och trist och det hade varit oerhört soft att bara sjunka in i sängen några timmar till... Det är svårt att tänka på något positivt, sekunderna går och den där något obehagliga känslan som sveper runt en själv som en något för trång pyjamas finns fortfarande kvar.....
Man känner sig rätt halv, denna halva känsla beror lite enkelt förklarat då på att några av mina signalsubstanser i hjärnan är lite ur funktion. Framför allt serotonin och dopamin, när dessa dessa hormoner har tagit slut får de mig att må piss, skit, förjävligt och allt annat som inte är något överdrivet bra att hurra för.... Känns ändå lite wack att de här små glädjeämnen kan få en att må så halv och de styra så mycket av vad som händer inom mig.... Men jag antar att det är livet...... Men till slut så kommer glassbilen med påfylling (torsdagar) och vi börjar nu må lite bättre tills det är dags för nästa urtömning...

L8ers.....