bläääää

Tänkte bara berätta att just nu är det blää.............
Det är för övrigt rätt jobbigt när det mesta är blää, men har utvecklat ett knep för få bort denna sk blää-känslan som kan användas av alla, likt Luigi i Super Mario använder jag mig av detta rörmokar verktyg som jag elegant och försiktigt för imot min mun och på detta sätt genom att använda verktygets uppsugnings förmåga kan jag enkelt suga ur den blääiga känslan!
Try It, it´s a day saver!



L8ers : )

en stund i en knasig dag........

Han drog den sakta upp och ner, långsamt och försiktigt men successivt ökade han hastigheten så att stimulationen skulle bli något bättre. För att minska friktionen öppnade han korken på den 250 ml´s hudkrämen och tog och ett stadigt grepp om den, han klämde runt den runda tuben så det vita inehållet trycktes ut genom hålet och droppade sakta över föremålet...... Nej det där handlar om nåt annat konstigt.... blä på det där! en stund i knasig dag ska det handla om ju, i och för sig var det där rätt knasigt men dock något snuskigt om man har en snuskig fantasi som jag utgår ifrån att de flesta människor idagens samhälle sorgligen nog har!
Nu kommer sagan om en knasig och minnesfull dag......





Nu har mitt huvud slutat explodera så mycket som det gjorde sist när jag tryckte ner tangenterna på den här bloggen.
I lördags var jag i den lilla svenska byn Sälen dit väldigt många skid med även alkohol entusiaster åker för att fördriva sin deprimerande fritid.
Iallafall så skulle jag tävla i en tävling där och gled dit på mina avlånga rätt smala skidor för att tävla lite. Först på morgonen hade vi tränning som man alltid har på tävlingar innan man ska tävla. Det mesta kändes bra och det mesta gick som det skulle och tiden gick också som den skulle. Så det var rätt sweet, BOOOOM sa det! Det svartna för mina ögon. Jag hade fått ett felskär mellan hoppen jag skulle hoppa i och använt all min fart som jag skulle använt till att hoppa över ett 18m långa snö-hopp till att handlöst slå mitt huvud rätt ner i marken istället.
Helt plötsligt finner jag mig sittande på en bänk med en massa okända människor runt omkring mig ( Det var mina kompisar som tagit hand om mig ). Väldigt suspekt, jag undrar även vem jag är och vart jag är och vart jag bor och varför jag har skidor på mig och lite andra frågor vars svar man i vanliga fall skulle ta för självklarigheter.
Minnesförlust brukar man kalla det för. Slog upp ordet till och med: "Förlora viktiga aspekter av sitt förgångna, identitet och dylikt. Oftast pga trauma eller sjukdom" det var ju precis det som hände mig... cräääzy, vilket sammanträffande!
Sen helt plötsligt så satt jag i en ambulans på väg till ett jäkla sjukhus, jag ville tillbaks till tävlingen ( Hade nu fått tillbaka lite av mitt försvunna minne ) men ambulanstanten sa att det kan bara en doktor avgöra. Så efter en starx och en liten stund satt jag i det sterila sjukhuset på en sån där äcklig brits med lite papper på.
Efter ett tag kom doktorn in och jag berätta vad som hänt, något modifierat dock! Jag glömde berättta om minnesförlusten och att min hjälm gick i två delar och att mitt huvud höll på att explodera. Jag tittade på min klocka och såg att kvalet började om 20min.
Lyckades övertala doktorn att jag var kapabel till att forts tävla. Några starka tabletter senare och efter att den där doktorn undersökt mig lite lätt så skulle jag nu ta mig tillbaks till den där tävlingen som jag dumt nog bestämt mig för att forts tävla i.
Det var nu 10min kvar till att kvalet började. Jag sprang fram till ambulanstanten som stod där och såg tantig ut i personalrummet och berätta att jag skulle tävla i NM om 10 min, först verkade hon lite sur men jag viftade lite på mina öron och då gav hon med sig och körde mig tillbaks till tävlingen i olagliga hastigheter med hjälp av hennes attribut som syns här under.








Och helt plötsligt så stod jag där på starten med en expolderadnde huvudvärk, en minnesförlust, suddiga ögon och en något försämrad balans. Jag vet inte riktigt hur eller vad jag tänkte som vilken sekund som helst skulle kasta mig nedför denna snöbana med massa stora hopp.
Men nu var det dags, jag ramlade till lite och gled ur starttältet...............

To Be Continue

a headech.....

Sitter i min säng hemma efter en mega lång suspekt dag med diverse händelser. Bla hjärnskakning, minnesförlust, Mc Böna, sköna tjejer, sköna pojkar, shreding, bilsurfing,NM och lite åkning i kläppen m.m.

En historia om dagens alla händelser kommer när mitt huvud slutar explodera!



L8ers

En Saga Om Ett Par Skidor

Det här är sagan om ett par skidor som färdats runt om och kors och tvärs över våran jord och deras senaste resa!

Vi ska gå tillbaks lite i tiden för en snabb liten fransk resumé.
Allt för tidigt på torsdagen den 29 Mars så blev skidorna nerstoppade i ett mörkt rätt stort skidfodral tillsammans med sina tillhörade stavar och även en hjälm och ett ryggskyd och några goggels och ett par byxor att åka skidor i. Och efter att ha packat detta otroligt egendomliga skidfodral till sitt maximum med nöd och näppe så var det dags för dem att förflytta sig till tågstationen här i Strängnäs. Efter ett antal relativa minuter och sekunder så befann sig skidfodralet helt plötsligt där på det där stället i tåget där man ställer ifrån sig sin packning, vet inte riktigt vad det kallas. Och där stod dem i kylan och frös, dem hade lyckats hamna precis där inte solen värmde men jag tror att de klarar sig ändå, hoppas det iallfall!
Det där relativa sekunderna gick något snabbare än planerat och tillslut när tåget bromsade in på Stockholms centralstation så slängdes skidfodralet ner på sina hjul mot den smutiga asvalten som var fylld av gamla tuggumin och annat skit som folk inte orkat kastat efter sig som till största del beror på lathet tror skidfodralet. Den berättar även i och för sig att varje gång man kastar nåt på marken så skapar man ett arbetstillfälle för någon annan, men jag håller nog inte med skidfodralet där till 100%

Va mörkt det är här tänker skidfodralt och huttrar lite lätt, och trångt och jäkligt är det också. Det är så sjukt drygt att behöva resa i Ekonomi klassen med resten av alla dessa B-bagage!
Men jag får ta och sätta på lite Bright Eyes nu och försöka sova lite och ignorera alla dessa otrevliga fula bagagen.





Skidfodralets sov playlist Bright Eyes:

- Old Soul Song

- Stray Dog Freedom

- Drunk KId Catholic

- True Blue
m.m.




Några låtar senare cirkulerar vårat kära skidforal runt runt på rullbandet där man hämtar sina älskvärda bagage på flygplatsen i Genevé. Därifrån förflyttas det till en fransk bil för att bli körd till en fransk by där det finns franska flickor men även franska pojkar och till och med fransk mat men tyvääär så finns det inga franska köttbullar!

Efter bilfärden dumpas skidfodralet något nonchalant utanför det franska huset där de ska tillbringa några franska dagar.

Och där kände jag hur john blund strödde lite för mycket godnatt pulver över mina ögon och känner att det är dags att avsluta del 1 av Sagan!

Avslutar med lite bilder som skidfodralt har tagit under resan:





Bagage flyger in och ut igenom flygplanen.





En gubbe som trixar med sin traktor!






Här smet jag ut ur mitt fodral och studerade lite hur människor egentligen ser ut när dem sover ; )






En bild ur mitt perspektiv från marken där jag får ligga då jag inte används, även på natten när det är kallt låter han mig ligga där : (

Undrar varför jag undrar.......

Jag heter Adam och precis just nu ligger jag i min lagom stora Ikea säng som inte var allt för dyr heller. Ligger i den endast iklädd ett par strumpor som inte är av samma färg samt en rätt stor t-shirt som har färgen väldigt vit. Det som studsar omkring i min fettklump som befinner sig innanför skalbenet är för tillfället att jag undrar lite varför saker är just som dem är. Kan låta något oklart men just den tanken har börjat studsat omkring allt oftare i min fettklump. Varför händer vissa saker och varför blir resultat just som det blir. Och varför verkar det som att livet är som en bergodalbana, känns som att det regelbundet går dåligt för att sedan gå väldigt bra. Det gör i och för sig att man uppskattar när det går väldigt bra, annars skulle man inte veta av att det var väldigt bra utan att ha nedgången. Men vad är det som gör att det är på detta sättet undrar jag eller om det är min fettklump som gör att jag undrar detta. Frågan eller funderingen kommer jag såklart aldrig få ett fullstädnigt och förståligt svar på men jag funderar ävan fast jag vet detta. För att jag tycker att det är lite spännande men samtidigt skrämmande på ett positivt sätt.

Ibland är det skönt att bara koppla bort det ständigt pågående tv-spelet som visualisears på våra näthinnor och bara lägga sig ner i sin kanske något billiga Ikea säng och bara funderar lite och va och bara låta det va och njuta av att det är just som det är.
När man väl får tid för detta som det flesta inte har allt för ofta så tycker jag att det är skönt att sätta på mig mina stora vita hörlurar för att samtidigt försvinna in min fantasi tillsamans med något som jag inte skulle kunna leva utan, musik!






Det som samspelar med min fantasi just nu med hjälp av min Ipod är b.la:

- Phantom Limb / The Shins

-Losing My Way / Justin Timberlake

-Consequence / The Notwist

-At The Bottom Of Everything / Bright Eyes

-We Are Nowhere And It´s Now / Bright Eyes

Men nu är det dags att återvända till tv-spelet och leva vidare med alla dessa måsten och förpliktelser...........

L8ers

En mellanlanding i Hamburg

Det låter lika illa som det är. Hamburg är inte det minsta mysigt eller trevligt, iallfall inte flygplatsen så jag ska inte uttala mig om staden i sig själv men undivik att mellanlanda här om ni kan.
Ska sitta här nu i 2 timmar innan jag ska få återvända hem till det våriga Sverige. Efter 40minuters letande av något att äta så fann jag till slut en lite Sushibar som låg undangömd i flygplatsens mörkare delar. Så nu sitter jag här med min lila vita dator och skriver lite samtidigt som jag blickar ut över den tyska mörka himlen där flygplanen vandrar upp och ner från flygfältet.
Tittar lite runt omkring mig på alla dessa människor som är här av samma orsak som jag. Att transportera sig över världen med hjälp av en slags farkost som är byggd av människan som består till mesta dels av skuvar och metal. Och detta hemmabygge ska ta oss upp till ca 10 000m höjd(väldans höögt) för att sedan flyga oss runt om det runda klotet vi bor på. Är alltid rätt skeptisk när jag sätter mig i dessa farkoster. Kan man verkligen lite på dem, ibland ser vi på nyheterna hur plan har crash bang boomat och med nästintill inga överlevande. Men med tanke på hur många plan som lyfter från marken varje dag för att motverka gravitationen så är det nog rätt lungt skulle jag tro. Men man vet aldrig, kanske låstnar det en skruv på mitt nästa plan som går nu om 1,5 timme. Det kan man aldrig veta, men det vore rätt sköönt och bara komma hem nu och slippa ora sig för lösa skruvar!